Hela världen följer USA:s presidentval. Orsaken är enkel: valet har betydelse för världspolitiken.
Tidigare var det egentligen ganska enkelt. Man visste ungefär hurudan utrikes- och säkerhetspolitik man fick beroende på om den valda presidenten var demokrat eller republikan.
Demokrater som till exempel Jimmy Carter, Bill Clinton och Barack Obama sökte mer eller mindre samarbete med allierade länder och stödde multilateralism och internationella institutioner.
Republikaner som Ronald Reagan, George Bush och George W Bush var en nypa mer direkta och kanske en aning bilaterala i sin utrikespolitik. Huvudsaken var allianser och koalitioner med länder. Det blev mindre stöd till internationella organisationer.
Målet var dock det samma, oberoende om presidenten var republikan eller demokrat – nämligen att främja amerikanska intressen och stödja demokrati, passivt eller aktivt, i hela världen. Amerika var engagerat.
Under Donald Trump har linjen varit annorlunda. Man visste egentligen inte vad man skulle få. Stilen – med alla förolämpningar och opassande kommentarer – har orsakar ett antal panikattacker i diplomatiska kretsar. Men, vare sig du är ense eller oense, så har president Trump gjort precis som han lovade i utanför Amerikas gränser.
Det har varit ”America First” hela vägen. Inga nya krig. Trupper har tagits hem från Afghanistan och Mellanöstern. Mindre engagemang i internationella sammanhang. Attacker på IS. Europa har fått ta ökat ansvar för sin egen säkerhet. Och Kina som fiende nummer ett.
Den stora frågan är om linjen kommer att förändras om Joe Biden blir vald. Det korta svaret är att det blir en förändring i stilen, men högst antagligen inte en radikal skillnad i substansen. Låt mig förklara.
Kina kommer fortfarande att anses som den största rivalen. I multilaterala sammanhang kommer Bidens administration säkert att samarbeta mer i klimat- och hälsofrågor, men kraven på att Europa ska öka sitt bidrag till Nato blir kvar.
Nya trupper kommer inte att skickas till alla världens konflikter. Resurserna läggs på att reparera amerikansk infrastruktur och ekonomi.
Den fria – eller kanske närmast transaktionella – handelslinjen kommer att bli försiktigare, men det blir inte en återgång till öppen frihandel.
Detta blir inte lätt för Europa, eftersom Biden kommer att kräva lojalitet av de allierade i alla frågor gällande till exempel Kina eller Iran – ”antingen är du med oss, eller emot oss”. Detta skulle begränsa Europas utrymme att fatta självständiga beslut om utrikes- och säkerhetspolitik.
Biden skulle dock vara ett säkrare och stabilare val för Europa och betyda ett aningen mer engagerat USA. Den transatlantiska relationen skulle stärkas, men samtidigt måste Europa ta mer ansvar för sin egen säkerhet.
Valet 2016 påverkade världspolitiken och öppnade ett maktvakuum i en värld som hade styrts av USA.
Oberoende vem som blir vald kommer valet 2020 bli stämpeln på en värld där USA inte längre är en obestridd ledare av världspolitiken.
