Dagens Industri 16.2.2012
Den 1 mars får Finland sin tolfte president. Han heter Sauli Niinistö och efterträder Ståhlberg, Relander, Svinhufvud, Kallio, Ryti, Mannerheim, Paasikivi, Kekkonen, Koivisto, Ahtisaari och Halonen. Sauli Niinistö är cool.
Han är en analytisk tänkartyp som läser mycket, grubblar och skriver böcker. Han uttalar sig kryptiskt men intressant. Han är en ypperlig debattör och tycker om att skaka om traditionella tankebanor.
Sauli Niinistö har varit advokat, Samlingspartiets ordförande, finansminister, jobbat på Europeiska investeringsbanken i Luxemburg och suttit som talman i riksdagen. Han är internationell, pro-EU och moderat.
Republikens president har begränsade maktbefogenheter. Han har egentligen tre huvuduppgifter:
– För det första leder han Finlands utrikespolitik tillsammans med regeringen. EU-politiken leds av statsministern.
– För det andra är presidenten en slags värdeledare. Hanstår ovanför dagspolitiken och avstår bland annat sittpartimedlemskap när han blir president. Presidenten blirautomatiskt landets moder eller fader.
– För det tredje har presidenten en viktig roll som exportfrämjare. I dagens värld behöver företagen ofta statligamuskler utanför EU ochUSA. Presidenten reser runti världen med finländskaföretag.
Sauli Niinistö är expertpå ekonomiska frågor. Somfinansminister lotsade hanFinland in i euron. Han ärkänd för en ansvarsfullekonomisk politik. Hansekonomiska kunnande ärtill nytta i dagens världspolitik, som domineras avekonomiska frågor.
Det finländska presidentvalet var ett exempel på att den ideologiska debatten mellan de traditionella vänster- och högerpartierna håller på att försvinna. Debatten förs mellan lokalister och globalister.
Lokalisterna är emot globalisering, EU, euron och immigration. De förespråkar en sluten värld och flörtar ofta med nationalistiska känslor. Globalister tänker tvärtom.
Som liberal internationalist var jag nöjd med att 65 procent av rösterna i första omgången av presidentvalet gick till globalister, dit jag räknar Sauli Niinistö, De grönas Pekka Haavisto, socialdemokraten Paavo Lipponen och Svenska folkpartiets Eva Biaudet.
Den andra omgången mellan Sauli Niinistö och Pekka Haavisto blev inte särskilt het eftersom kandidaterna var så lika, globalister båda två.
I den svenska debatten stämplades Sannfinländarnas framgång i riksdagsvalen som en röst för ett slutet Finland.
Presidentvalet bevisar att slutsatsen var fel.
”Den ideologiska debatten mellan de traditionella vänster- och högerpartierna håller på att försvinna. Debatten förs mellan lokalister och globalister.”
