För tio år sedan var Finland i toppform. Vi låg bra till i alla internationella mätningar från skolning till konkurrens; från bruttonationalprodukt till lycka.
Det kändes bra, som om vi inte kunde göra något fel. Nokia var ett av världens bästa varumärken, Finland var ett stabilt euroland och det kändes som att de världspolitiska problemen var långt borta.
Sedan kom året 2008. Smarta telefoner penetrerade marknaderna, Lehman Brothers gick i konkurs och kriget i Georgien skakade hela Europas säkerhet.
Den finländska it-sektorn drabbades, euron hamnade i en krisspiral och Finlands säkerhetspolitiska läge kändes inte längre så säkert.
Inom den privata sektorn tappade Finland konkurrenskraft. Kostnaderna steg, priserna sjönk och exportmarknader försvann.
Den offentliga sektorn blev för dyr. Vi fördubblade vår statsskuld på sex år från drygt 50 miljarder euro till knappt 100 miljarder euro. Det motsvarar 926 miljoner kronor, räknat på dagens kurs.
När det inte går bra så lönar det sig att göra två saker: medge realiteterna och titta sig själv i spegeln. Hur svår är situationen? Hur ska vi lösa problemet?
Realiteten är att Finland behöver sysselsättning och tillväxt för att kunna finansiera värt välfärdssamhälle.
Vi är ett litet land, och ett litet land måste prioritera.
Man kan inte vara bäst på allt.
Jag tycker att Finland borde satsa på tre saker: sysselsättning, investeringar och digitalisering.
Vi behöver mer arbete av alla sorter. Vi har mycket att lära oss av arbetsmarknaden i Sverige, den fungerar bättre än vår.
Utan investeringar kan man inte utveckla ett land. Finland har en välskolad befolkning och ett stabilt samhälle, som klassas bra i alla internationella konkurrensmätningar. Ändå saknas internationella investeringar. Inhemska också vid det här laget, när ekonomin har gått ned tre år i rad.
Om näringslivet hemma och utomlands inte tillräckligt litar på Finland, kan man inte tänka sig att staten borde låna ännu mer för att ersätta bristen på privata investeringar. Därför behöver vi aktiva åtgärder inom skattepolitik och lönebildning, energifrågor och logistik. Vi bör satsa även mera på forskning och innovation.
Mångt och mycket digitaliseras. Finland har ett starkt kunnande inom it-sektorn, inte minst på grund av Nokia. All framtida service borde basera sig på en hög digitaliseringsgrad.
Finland har riksdagsval i april, om knappa fem månader. Vi kan välja två strategier.
Den första är att vända sig inåt, satsa på statlig stimulans och skydda det som redan finns.
Den andra är att satsa på ett öppet, modernt och internationellt Finland.
I valkampanjen kommer jag att förespråka det senare. Utan förändringar kommer de svåra tiderna att fortsätta.
Det är endast med radikala åtgärder som Finland gör comeback. ”När det inte går bra så lönar det sig att göra två saker: medge realiteterna och titta sig själv i spegeln.”
Tarja Heiskanen
30.11.2014 12.01De nordiska länderna må ta mer initiativ att utväckla felles industripolitik,specielt i nord areal! Det finns enorma natur resursser i området. Vi har samma språk och kultur uppe i nord. Och det kan göra lättare att utveckla de möjligheter i framtiden!
Jag har bott i Lapland och i Nord-Norge,så jeg har laert, hva er felles til folket som bor der! Man glömmer alltid nordiska perspektiv och de möjligheter som kan utveclas tillsammans i Norden!
Du har god internationel perspektiv Alex,men glöm inte hela Finland! Det finns livet också i Norden och vi må ta hänsyn till det i framtiden!
Chris Kylander
30.11.2014 12.46Bästa Statsminister.
Era tre teser; 1. Investeringar 2. Sysselsättning 3. Digitalisering
Begreppet lära sig och begreppet utbildning är lika svåra som begreppet kvalitet och utveckling. Det kan vara så mycket, men för att göra en lång historia kort så menar bl.a. Feyerabend att utbildning med strikta former, färdigt pådyvlade metoder och en utvärdering som söker färdiga svar (på förhand utsatta ”rätta” svar) leder till en ytterligare depression.
När vi talar om utbildning i populistiskt eller politiskt sammanhang så betyder det att tiden ställs utanför produktivt arbete; tänk att många går 16 år i skola (från småbarn till doktorsgrad) och har kanske aldrig hamnat att ta ansvar på riktigt för något. Ändå så anser vi dessa ”välutbildade” vara så duktiga och dugliga för att de har status på papper samt ett likasinnat nätverk. Tänk hur dessa är påverkbara av yttre krafter som vet det som Kokoomus vet. Det leder alltså inte till ökade investeringar om produktivitet är ett mål; endast om man vill förflytta en hel kultur till en annan ”nivå” vilket jag ser som dumt för att den ”nivån” är en bubbla och leder så småningom till ett stort Japan; teknisk suverenität, svårt att handleda s.a.s. neråt mot individen eller mot humanism efter det och då syns det såsom i Japan idag som en iskall tomgång där man väntar på chans utifrån. Tyskland får ju mycket därifrån som sedan går via USA till Kina. En alltför kort loop i min mening och alltför många verkliga tillfällen sumpas av andra grupper än de tekniska. Men hittills har man inte fått säga detta öppet, det är som att be makten att öka sin backup – och vad händer sedan? När inte Berlin hjälper tar man till Bayern? Hårt mot hårt istället för att ta ner världen på marknivå?
Det är antagligen det som Ryssland också förväntar sig? Man önskar inte krig eller hårt utan tvärtom. I Ryssland har psykologin inte blivit socialdemokrati, utan varje kvinna får själv behålla sin egen verklighetsgrund utan att det blir en matematisk formel och alla försök tillskrivs t.ex. teckenlära eller konsten. Också kyrkan borde tänka på dessa frågor tycker jag. Kanske det är knuten bakom regnbågsfolkets behov? Allt gott, Chris Kylander (PeM)
Kimmo Lindberg
30.11.2014 18.32Kyllä, suuret rakenteelliset muutokset ovat välttämättömiä Suomessa. Mutta aivan ensimmäiseksi euron kurssin olisi syytä edelleen laskea. Tiedän, että EKP on riippumaton mutta NYT on jo ryhdyttävä niihin ”radikaaleimpiin” toimenpiteisiin. Ei voi enää odotella.
Johan Grönros
29.12.2014 07.51Osundmarknad från statliga organisationer.
Två bra exempel är Fin Forelia och Transpoint numera Itella logistik.
Fin Forelia ( se a-studio 22.12.2014). Forstyrelsens ägda plantbolag har gjort en förlust på 11,6 miljoer. –> med andra ord 11% varje år!
Detta har lätt till att 7 st plantproducenter har slutat det går inte att jobba på en osund marknad!
När företag / företagare ser att marknaden är osund så INVESTERAR INGEN!