Det påstås att en vecka är en lång tid i politiken. Nuförtiden kan man säga att tre veckor är en evighet i livet av en epidemi – tiden det tar att få situationen under kontroll i Kina och kaos i resten av världen, inte minst i Europa.

För tre veckor sedan skrev jag att ”Corona väcker vår irrationalitet”. Och visst har ju dessa oroliga tider visat vår irrationella sida, inte minst med tomma WC-pappershyllor i butikerna. Samtidigt tänker största delen av oss rationellt. Själv tycker jag att Coronaviruset har tre påföljder: personliga, nationella och globala.

På den personliga sidan har vi alla reagerat till osäkerheten på olika sätt. Jag har vänner som blivit helt hysteriska. De fokuserar bara på nyheter kring viruset, och speciellt de negativa. Jag har ocså bekanta som har tagit det lugnt, kanske lite för lugnt. En naturlig motreaktion till hysterin och räddslan.

Själv tycker jag att situationen är alvarlig, men det enda jag kan göra är att följa myndigheternas instruktioner och använda sunt förnuft. Visserligen är ju vi finländare bra på att undvika närkontakt…Guldkanten är familjetid hemma då skolorna är stängda och min fru jobbar på distans.

På den nationella sidan har reaktionerna också varierat. Det är väl lätt att säga att det blev för lite och för sent, men som en före detta beslutsfattare vet jag att varje regering försöker göra det bästa möjliga beslutet baserat på den information som finns.

Det viktigaste är att ha en försörjningsberedskap som tryggar samhällets funktionsförmåga under störningssituationer. Finland har alltid varit bra försäkra basfunktioner som granterar befolkningens levnadsmöjligheter under kriser – t.ex. sjukvård, mat, transport och läkemedel.

Samtidigt verkar det som om staten har gjort en come-back. Marknaden skakar, staten stabiliserar. Det var staten, inte markanden, som förstärktes av terrodåden i USA 2011, finanskrisen 2008, asylkrisen 2015 och Coronaviruset 2020.

Coronaviruset dominerar debatten mellan anti-globalister och globalister. Nationalisterna ser viruset som ett praktexempel på globaliseringens mörka sida. Globalister påminner oss att ett virus inte känner av gränser. Den spanska sjukan dödade över 50 miljoner människor 1918-20, utan globalisering.

Själv ser jag viruset som ett praktexempel på varför vi behöver mera internationellt samarbete. Globala epidemier kräver globala lösningar. Det behövs öppenhet, informationsförmedling och gemensamt agerande. Snabbt.

Visst är det bra att europeiska ledare håller telekonferenser, men samtidigt är det gammalmodigt att göra nationella beslut i otakt, speciellt då man vet att viruset inte förstår nationell politik.

Om tre veckor är situationen återigen en annan. Hurudan? Det vet ingen. Bara en sak är säker: våra känslor kommer att variera från räddsla till samhörighet, från hopp till frustration. Mitt råd? Reflektera, spendera tid med dina närmaste. Det kommer att bli tufft, men vi klarar nog detta. Tillsammans.

I slutet på januari såg jag framemot ett möte med världshälsorganisationens (WHO) generalsekreterare Tedros Adhanom. Vi skulle vara tillsamman i ett panel i Davos och underteckna ett samarbetsavtal mellan WHO och den Europeiska investeringsbanken (EIB).

Mötet blev tyvärr inhiberat i sista stund. Dr. Adhanom lämnade Davos och åkte till WHO-huvudkvarteret i Geneve för att ta i tu med ett virusutbrott i den kinesiska staden Wuhan. Coronaviruset hade introducerats till världen.

För en finländare är ju korona närmast ett brädspel, som i Sverige kallas för couronne. Under veckorna som följde Davos fick spelet en helt annan mening. Ringarna började stritta utanför brädet. Människonaturen visade både sin irrationella och rationella sida.

Det började med ett antal hänvisningar till hur det kinesiska myndigheterna (mis)hanterat virusutbrottet. Nu talades det om att Wuhan isolerats och om det första dödsfallen.

Sakta men säkert ökade hysterin. Mina diverse WhatsApp-grupper ger alltid en bra indikation på vart diskussionen är på väg. Det började med spekulationer om Kinas ekonomi, raporter från annställda i internationella bolag.

Vissa drev den officiella linjen och påstod att viruset inte kommer att påverka produktionen eller tillväxten radikalt. Andra var öppnare. Raporter om fabrikstopp och spökstäder brukar sällan gynna ekonomisk aktivitet.

Plötsligt blev det snack om en pandemi som skulle spridas runt hela världen. I samband med räddslan började det välla in både svart humor och missinformation. Bilder på Heinecken ölflaskor som skyddar sig mot en Coronaflaska med ett ansiktskydd. Bilder på en bok som förutspådde Coronaviruset redan 1981.

Coronaviruset har återingen människans rationalitet och irrationalitet. Marknaderna har egentligen varit rätt så rationella. Man har förstått att en svacka i Kinas tillväxt och produktionskapacitet påverkar den globala ekonomin. Börserna har nu sjunkit fem dagar i streck i Asien, resten av världen följer efter.

Samtidigt är hysterin kring själva viruset varit rätt så irrationell. Den 26 februari raporterade WHO om totalt 78 190 coronafall i Kina, inklusive 2718 dödsfall. Samtidigt raporterades endast 10 nya fall utanför Hubei provinsen. Epidemin nådde sin topp i Kina mellan 23 januari och 2 februari. Därefter har fallen minskat dagligen.

Utanför Kina har man noterat 2790 coronafall i 37 länder. Knappa 50 dödsfall har raporterats. Med andra ord c 80 000 fall i ett land med 1,4 miljarder invånare och c 3000 fall i värld med 6,3 miljarder människor.

Världhälsorganisationens budskap är rationellt: myndigheterna runtomkring i världen gör sitt, epidemin är under kontroll. Jag tänker inte ge DI:s läsare råd med investeringar. Ett råd vill jag dock ge: ta det lugnt och tvätta händerna. Det tänker jag också göra idag i Italien och på onsdag i USA.