”Ta det lugnt – allt blir bara bättre”
Du kan alltid lämna Di, men Di lämnar aldrig dig. Så kändes det för drygt två år sedan när jag tog en paus från min sexåriga karriär som krönikör i Dagens industri.
Nu när mitt mandat på Europeiska investeringsbanken, EIB, är slut, och Thomas Östros har tagit över, är det dags att göra comeback.
Mycket har hänt sedan dess. Storbritannien lämnade EU efter diverse politiska kriser. Beslutet är naturligtvis idiotiskt, men det får vi leva med.
Att lämna EU är ju lite som att lämna internet. Visst kan man göra det, men det är väl lättare att påverka innehållet online. Nu gäller det att se om Storbritannien håller ihop och hur det framtida förhållandet med EU kommer att se ut. Hur dramatiskt blir det innan man når ett resultat?
Donald Trump har nu varit USA:s president i tre år. Intressanta tider för oss transatlantister. Lätt har det ju inte varit. Stökigt så det räcker.
Visst är det svårt att förstå vad som har hänt. Den fria världens ledare har blivit – sådär diplomatiskt sagt – lite svår att förutspå. Det är presidentval i november. Vad betyder det för oss i Norden och Europa?
Kina har tagit sin plats som en stormakt. Tillväxten fortsätter, men inte utan utmaningar. USA ser Kina som ett hot. Inte heller EU förhåller sig neutralt. Detta syns i debatten om handel och framtida teknologier.
Nu testas också den centraliserade maktens kapacitet att administrera Hongkong eller det pågående coronaviruset. Välfärd och klimat går hand i hand. Var går toleransgränsen för begränsad frihet och förorenad luft?
Samtidigt som jag åter börjar skriva för Di har jag börjat jobba på en bok. Nej, inte mina memoarer om livets två första kvartal, den publicerades på finska 2017, utan en bok om världspolitiken, på engelska.
Carl Bildt skrev om oredans tidevarv, jag försöker reda ut denna oreda. I mina krönikor kommer jag att testa teser med er.
Min förenklade hypotes är att vi har flyttat från ideologiernas tidevarv till identitetspolitik. Fascismen dog 1945. Kommunismen dog 1989. Kapitalismen fick en ny form 2008. Och demokratin söker sin form efter 2016.
Även om teknologisk utveckling har gjort världen mindre, så har vi drivits mot en lokal identitetspolitik som är ideologiskt neutral. I dagens läge är det svårt att hitta skillnader mellan extremerna.
Länder och världsdelar försöker hitta lösningar till tre megatrender: klimat, teknologi och välfärd. Frågan är vilket samhällssystem som lyckas bäst. Blir det Kina, som är centraliserat, auktoritärt och enhälligt? Eller USA, som är decentraliserat, demokratiskt och polariserat? Eller EU, som är decentraliserat, demokratiskt och ofta oredigt?
Inga lätta svar. EU har en stark position i klimatfrågan, inte minst på grund av politisk reglering och finansiering. Kina och USA anses vara teknologins stormakter, men med helt olika agendor. Välfärden berör alla. Även om vi brukar klaga, så vågar jag påstå att Europa har världens bästa livskvalitet.
I mina kolumner kommer jag också att behandla böcker som jag har läst. Det blir diverse tips och analyser från välmående till ledarskap, och från ekonomi till globala trender.
Men en sak måste man komma ihåg: den dagliga debatten och nyhetsflödet innehåller alltid en massa dramatik. Ta det lugnt. Stanna till. Tänk. Det blir nog bra. Hans Rosling hade rätt, världen blir bättre, dag för dag.
Jag hoppas ni har saknat mig. Jag har längtat efter att få komma tillbaka, inte minst för att jag nu får skriva precis vad jag tänker.
Det är dags att skapa ordning och reda i Europa och världen, tillsammans. Vi ses och hörs var tredje måndag. Trevligt att vara tillbaka.