Monthly Archives: syyskuu 2016

Brexit förvirrar (Dagens Industri 29.9.2016)

Ei kommentteja

Nästa vecka träffas Storbritanniens Toryparti i Birmingham. Det är dags för statsminister Therese Mays första partikongress som ordförande. Ett samtalsämne kommer att dominera diskussionen, nämligen Brexit.

I morgon är det 100 dagar sedan omröstningen hölls. Hittills har Theresa May uppreppat frasen ”Brexit means Brexit”, alltså att Brexit betyder Brexit. Det låter förvisso logiskt, men problemet är att ingen egentligen förstår vad det innebär.

Förra veckan var jag i London för att förstå vad Brexit egentligen betyder. Det tog inte lång tid att inse att ingen vet. Även Storbritanniens ofta så briljanta tjänstemän verkade borttappade och frustrerade.

Samtidigt är britterna pragmatiska. Man söker efter lösningar. Kampen drivs mellan en hård och en mjuk Brexit. Tuffingarna vill att förhållandet till kontinenten bryts totalt.

Själv hör jag till mjukisarna. För oss Nordbor är det viktigt att det framtida förhållandet mellan EU och Storbritannien förblir intimit. Därför är det viktigt att ha tålamod med både process och substans.

Själva processen borde framskrida i tre faser. Den första fasen började med folkomröstningen och avslutas när de så kallade artikel-50 förhandlingarna startar under nästa är.

Då börjar den andra fasen där all energi går till politiska och juridiska förhandligar på hur Storbritannien lämnar EU. Enligt fördraget får det ta två är. Jag tror dock att det kommer att ta betydligt längre. Det blir inte lätt att behandla över 40 år av medlemskap och knappt 200 000 sidor av EU-lagstiftning.

Den tredje fasen är viktig. Där förhandlar man ett nyt förhållande mellan EU och Storbritannien. Själv tycker jag att den borde baseras på fem pelare, varav de tre första borde fungera, men de två sista blir politiskt svåra:

  1. Inre säkerhet: utan Storbritannien kan man inte bekämpa terrorism.
  2. Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Ett nära samarbete gynnar båda sidorna.
  3. Finansmarknaden. Utan en fungerande lösning kommer vi att se internationella finansinstitutioner söka sig mot New York och Hong Kong, inte Paris eller Frankfurt.
  4. De fyra friheterna. Britterna behöver inte vara en del av den inre marknaden, men den fria rörligheten av kapital, service, varor och arbetare bör garanteras på ett eller annat sätt.
  5. Tullunionen. Lättare sagt en gjort. Om Storbritannien förblir en del av tullunionen så kan landet inte underteckna frihandelsavtal med tredje parter.

De kommande månaderna kommer vi att få höra aggressiva uttalanden från politiker på båda sidorna av kanalen. Det gynnar ingen. Desto mera vi kör på, desto mera frustrerade blir även de pro-Europeiska britterna. Det är dock dags att berätta vad Brexit betyder.

I partikongressen måste Theresa May börja ge svar på frågan. I politikens ologiska värld talar man om en ”honeymoon” för nya statsministrar. Den börjar vara över för May. Om hon inte lyckas ge en vägkarta för Brexit nästa vecka så kommer resten av hösten mera av en ”nightmare”.

Europe’s survival depends on its leader’s defence of democracy (Financial Times 15.9.2016)

1 kommentti

It is impossible to underplay the significance and symbolism of the EU summit in Bratislava tomorrow. A mere quarter of a century ago the continent was full of hope. The Berlin Wall had tumbled, the Soviet Union had collapsed and the Velvet Revolution had resulted in the amicable division of Czechoslovakia. Bratislava would shortly become the capital of Slovakia.

Eastern and central Europe was in the midst of transition for the better. Liberal democracy and market economies had proved their superiority over authoritarian communist regimes. The EU would grow from an exclusive club of 12 into a fully fledged union of 28.

Today, the general sentiment of all those defending the free world seems to be one of despair. Populists are inciting fear and winning the hearts of many voters. Nationalism, anti-globalisation, outright racism and xenophobia are on the move. Brexit and Donald Trump are but a manifestation of things to come.

Should the defenders of democracy, market economies and globalisation abandon all hope? The short answer is absolutely not. But much depends on the leadership shown by EU institutions and member states in coming months.

This meeting should be seen as the first step on a long road to renewal: an EU without the UK, an EU that needs to prove why such a union remains the most successful means of managing relations between nation states. To pave the way forward, European leaders should convey three clear messages.

First, go slow on Brexit. It is the most significant event in the process of integration since the Maastricht treaty. There will be far-reaching and unpredictable political, economic and legal implications. Let the Brits sort out what kind of relationship they want with the EU. Let the EU try to understand what life without the UK will mean.

Second, focus on the basics. The legitimacy of the EU ultimately rests on its ability to obtain results. Economic growth, job creation and security are top of the list. If one of these is seen to be weak, the whole union suffers. If the EU proves unable to deal with the migration crisis, the economy or terrorism, then other options will emerge. And unfortunately those options have more to do with the rejection of liberal democracy.

Third, make a strong case for European values. Today’s defenders of liberal democracy, market economies and globalisation are few and far between. Some of the language used in the west, even among EU leaders, makes the traditional despot look like a supporter of democracy and peaceful coexistence. Many east and central European leaders were considered heroes in the fight against authoritarian communism. Yet some are turning their backs on the very principles they fought for: tolerance, human rights and democracy. This must change if Europe is to survive.

In a given situation, the EU has a tendency to advance in three stages: crisis, chaos and suboptimal solution. In a post-Brexit world we are somewhere between one and two. Time is running out but it is not too late to change tack.

This week we have seen different approaches to the crisis: the institutionalism of Jean-Claude Juncker , European Commission president; the pragmatism of Donald Tusk, president of the European Council; and the blatant nationalism of Nicolas Sarkozy, the former French president making another bid for the Elysée. This was a good foretaste of the debate in Bratislava.

The EU’s basic aims — peace, prosperity and security — have not changed. And it has largely achieved those aims because post-1945 leaders had the courage to pool sovereignty and rely on common institutions. Today, more than ever, we must defend those aims. In an era of globalisation it would be a travesty to revert to hastily contrived nationalist and populist propositions.

So to all the leaders meeting in Bratislava, please think hard about what we have achieved in the past 25 years. Cherish it, defend it and, above all, improve it. It is time we made Europe great again.

EU:s framtid står på spel (Dagens Industri 8.9.2016)

Ei kommentteja

Om en vecka träffas EU-ledarna i Slovakiens huvudstad Bratislava. Det lär inte bli ett lätt möte. Mycket står på spel, inte minst EU:s framtid. Brexit, Trump, nationalism och popu-lism håller på att ta över. Så var det inte för drygt 25 år sedan. Har hoppet lett till förtvivlan?

1989 var det gamla Tjeckoslovakien hoppets symbol. Vaclav Havel ledde den fridfulla sammetsrevolutionen. Tjeckoslovakien blev Tjeckien och Slovakien. Bägge länderna blev demokratier och sökte EU-medlemskap.

Berlinmuren hade fallit, det kalla kriget var över, kommunismen dog ut, Sovjetunionen var i konkurs, privatiseringen och demokratiseringen av öst- och centraleuropa var i gång.

Francis Fukyama skrev en bok där han argumenterade att historien skulle ta slut, att alla 200 nationalstater skulle bli liberala demokratier med en marknadsekonomi.

Visst var många av oss ännu hoppfulla under den första hälften av 2000-talet. Det såg faktiskt bra ut. Världs handeln blomstrade, ekonomierna växte och globaliseringen hyllades av alla utom den extrema vänstern och högern. Hälften av världens länder kunde anses vara demokratiska.

Samtidigt var övergången svår. Krigen på Balkan, it-kraschen, 9/11, EU:s utvidgning och EU:s konstitution var inte lätta frågor. Men den stora bilden var klar – demokrati, marknadsekonomi, globalisering, frihandel och teknologi gynnar oss alla.

Allt detta känns just nu som ett minne blott. Terrordåd, asylkriser, låg ekonomisk tillväxt och arbetslöshet har lett till osäkerhet. Populister och nationalister vill stänga gränser, stoppa teknisk utveckling och skydda sin egen industri.

Mot denna bakgrund är toppmötet viktigt. Vilket budskap ger EU-ledarna? Blir det mera retorik i stil med: ”allt som är misslyckat kommer från Bryssel, allt som är lyckat är tack vare min regering”, ”flyktingar är ett problem, inte en lösning” eller ”nu är det dags att skydda nationella arbetsplatser genom att slopa frihandelsavtalet med USA”?

Själv hoppas jag att EU-ledarna har mod att försvara frihet, demokrati, marknadsekonomi och globalisering. Hela tanken med EU-samarbetet är baserad på fri rörlighet av människor, varor, tjänster och kapital.

Under de senaste 25 åren har de öst- och centraleuropeiska länderna vunnit mest på integration. Den ekonomiska tillväxten är mångfaldigt bättre än under kommunismen och levnadsstandarden är högre än någonsin. Ändå hör man protektionistiska och ofta nationalistiska uttalanden speciellt från Visegradländernas (Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien) ledare.

Att bekämpa nationalism och populism börjar med bra argument som försvarar demokrati och marknadsekonomi. Om vi vill undvika brexit och Trump måste EU-ledarna försvara det som är användbart och rätt. Ingen orsak till förtvivlan, det finns ännu hopp.