I tjugo år har jag haft äran att representera Finland i olika EU-sammanhang. Först som tjänsteman, senare som Europaparlamentariker, utrikesminister, Europaminister, utrikeshandelsminister och statsminister.

Timmarna jag har tillbringat i ministerrådets Justus Lipsius-byggnad i Bryssel är inte få. Som finansminister tycks de inte minska. Inom loppet av sex dagar kommer vi att ha haft tre euroministermöten. Temat är som känt: Grekland, Grekland och Grekland.

Dynamiken inom eurogruppen är olik något jag har varit med om. Frågorna är konkreta, det handlar mer om pengar och politik än om institutioner och lagstiftning.

Runt bordet sitter experter, ekonomer som kan sin sak (räkna inte med undertecknad i detta sammanhang). Diskussionen är analytisk och vass. Inga diplomatiska fraser – bara klarspråk.

Min analys om Grekland (skrivet inför det tredje mötet på onsdagen) är följande:

Processen. Det går långsamt. I februari kom man överrens om villkoren för att betala den sista delen, 7,2 miljarder euro, av Greklands andra program. Allt var klart. Budgetöverskottet, pensionerna, skatterna och privatiseringen skulle framskrida enligt överenskommelsen. Fem månader senare är framstegen obetydliga. Politisk osäkerhet och inställda strukturella reformer har lett till marknadsturbulens och svag tillväxt. Tiden är knapp. Programmet tar slut om fem dagar.

Situationen. Riskerna kvarstår. Om inget görs kan Grekland tvingas ställa in betalningarna. Det talas om restriktioner på kapitalrörelser och kontanter. Vi vet inte vilken kapacitet de grekiska institutionerna skulle ha att hantera en sådan situation. De grekiska bankerna är beroende av nödlikviditet från den europeiska centralbanken, så kallad ELA (Emergency Liquidity Assistance) som närmar sig 90 miljarder euro. Situationen måste stabiliseras.

Lösningen. Det finns inga lätta lösningar. Bollen ligger fortsättningsvis i Aten. Utan motprestationer och strukturella reformer blir det ingen lösning.

Länder som Portugal, Spanien och Irland klarade sig genom krisen med långtgående reformer. Deras ekonomier växer och skulderna betalas tillbaka. Smittorisken till dessa länder är liten eftersom EU har byggt krismekanismer för att handla situationen.

Med tjugo års erfarenhet av EU-möten vågar jag inte spekulera i hur det går denna gång. Jag hoppas på det bästa, men förbereder mig för det värsta.

Komissio on päätynyt arviossaan tässä vaiheessa siihen, ettei käynnistä liiallisen alijäämän menettelyä Suomen kohdalla.

Hallitus on sopinut uskottavasta talousohjelmasta ja merkittävistä toimista kasvun ja työllisyyden vahvistamiseksi. Komissio pitää hallituksen toimia riittävinä. Tässä arviossa on käsitelty lähinnä hallitusohjelmaa.

Kotimaisessa valmistelussa edetään suunnitellusti. Syksyllä valmistellaan julkisen talouden suunnitelma ja vuoden 2016 budjetti. Ne toimitetaan komissiolle, joka sen jälkeen analysoi niitä ja arvioi tilannetta niiden valossa.

Komissio arvioi seuraavan vuoden budjettisuunnitelmia jokavuotiseen tapaan loppuvuodesta. Viimeistään silloin komissio ottaa seuraavan kerran kantaa Suomenkin julkisen talouden tilaan.

Nyt on tärkeää toimeenpanna hallitusohjelman toimet, niin että myös syksyllä voidaan todeta tilanteen korjaantuneen aiotulla tavalla.

Komission päätökset samoin kuin luottoluokitukset ovat osa Suomen taloudenpidon uskottavuuden arviointia. Tärkein syy talouden tasapainottamiseen on kuitenkin kotimainen. Taloutemme on oltava kestävällä pohjalla pystyäksemme ylläpitämään hyvinvointia.

Förra veckan fick Finland en ny regering, en Centerledd koalition med Sannfinländarna och Samlingspartiet.

Statsminister Juha Sipilä, utrikesminister Timo Soini och undertecknad som finansminister byggde ett strategiskt regeringsprogram på cirka 40 sidor.

Många blev överraskade över att den nya regeringskoalitionen hittade en gemensam ton så pass snabbt.

Först fixade vi de stora linjerna: visionen, EU- och invandringspolitiken.

Sedan satsade vi på ekonomin och gjorde fem strategiska vägval: sysselsättning och konkurrens, kompetens och utbildning, välfärd och hälsa, bioekonomi och ren energi samt digitalisering och avveckling av normer.

Det finns dock tre helheter som bäst förklarar regeringens riktlinjer: värderingarna, ekonomin och sysselsättningspolitiken.

För det första är värderingarna traditionellt nordiska. I visionen talar vi om att ”Finland är ett öppet och internationellt land, rikt på – språk och kultur”. Vi konstaterar vidare att ”EU är ett politiskt val som knyter Finland till den västerländska värdegemenskapen”.

Samtidigt konstaterar vi att invandring ”stärker Finlands innovationsförmåga och kunnande genom att ta med sig den egna kulturens styrkor i det finländska samhället”.

För det andra byggde vi ett ekonomiskt paket på 10 miljarder euro, motsvarande 94 miljarder kronor. Av detta paket är 4 miljarder euro direkta besparingar, 2 miljarder euro bygger på sysselsättning och tillväxt och 4 miljarder euro på strukturella reformer i bland annat kommuner och hälsovård.

För att ge besluten perspektiv noteras att Finlands bruttonationalprodukt är cirka 200 miljarder och årliga statsbudgeten cirka 53 miljarder euro. En del av besluten är villkorliga till att vi lyckas med arbetsmarknadsreformer som förbättrar Finlands konkurrenskraft.

För det tredje satsade vi på sysselsättning. Vi vill att Finland är ett land där det är alltid lönsamt att arbeta och sysselsätta. Vi vill lyfta sysselsättningsgraden till 72 procent, alltså ett tillägg på 110 000 arbetsplatser.

Detta kräver åtgärder i beskattning, allmän lönenivå och produktivitet. Detta gör vi tillsammans med parterna i arbetslivet i ett såkallat samhällsfördrag.

Min åsikt är visserligen subjektiv, men jag tycker att regeringsprogrammet är trovärdigt. Besluten är svåra.

Vi försöker ge framtidshopp genom tre faser: först stabiliserar vi ekonomin, sedan återbygger vi landet och till slut får vi ett lyft som syns om några år.

Det tar sin tid, men finländare har som bekant både tålamod och sisu.