Dagens Industri 17.4.2014
Varning! Den här krönikan är ytterst subjektiv. Den behandlar min goda vän, mentor och boss, Finlands statsminister Jyrki Katainen. Allt jag säger i dagens kolumn bör tas med en nypa salt.
För två veckor sedan small det till ordentligt i den finländska politiken. Jyrki Katainen överraskade nästan alla med att berätta att han avgår som Finlands statsminister och Samlingspartiets ordförande i juni.
Jyrki Katainen ledde partiet i tio år – fyra år som finansminister och tre år som statsminister. Under Jyrki Katainens mandat har Samlingspartiet, som grundades 1918, för första gången blivit Finlands största parti.
För Katainen blev det en seglats från vinst till vinst – partiet har förbättrat siffrorna eller varit störst i alla val sedan han blev partiordförande. Dessutom är Sauli Niinistö den första presidenten från Samlingspartiet sedan 1956.
Jag blev Europaparlamentariker en vecka efter att Katainen valdes som partiordförande. Fyra år senare utnämnde han mig till utrikesminister och för tre år sedan till Europa- och utrikeshandelsminister.
Vi är goda vänner och har talat om olika livsplaner under årens lopp. För mig kom beslutet inte som en total överraskning. Ändå hoppades jag, och förväntade mig innerst inne, att han skulle fortsätta.
Katainen förde Samlingspartiet mot den moderata centern. Han är en internationell värdeliberal och en anhängare av en social marknadsekonomi. Nu vill han satsa på internationell politik och står till förfogande när EU:s toppjobb utdelas.
Politiken i Finland är annorlunda än i Sverige. Vi har alltid haft koalitioner, normalt mellan tre stora partier – Socialdemokraterna, Centern och Samlingspartiet – varav två brukar sitta i regeringen och en i opposition. De stora regeringspartierna brukar stödjas av en eller två mindre partier.
För tre år sedan startade regeringen med hela sex partier – tre från den moderata högern och tre från den vänstra sidan av riksdagen. Vänsterförbundet hoppade av regeringen för ett par veckor sedan. Ministrar har bytts under regeringens gång.
Det är inte lätt att leda en koalitionsregering och ett parti under svåra tider. Jag vågar dock påstå att Jyrki Katainen lyckades med båda uppgifterna. Trycket var hårt från både Bryssel och Helsingfors.
Det finns egentligen två sätt att lämna dagspolitiken, på toppen eller på botten. Jyrki Katainen lämnade den finländska politiken som en uppskattad gentleman och en vinnare. Hoppas att han fortsätter i den europeiska toppen.
Är min analys subjektiv? Absolut.
Alexander Stubb är Europa- och handelsminister i Finland. Han skriver krönikor i Di var tredje torsdag.
