I dag är det val i Storbritannien. Det ser jämnt ut. De sista opinionsmätningarna ger de konservativa och arbetarpartiet drygt 30 procent. Vad som än händer så ser det ut att bli en koalitionsregering. Liberaldemokratiska partiet kommer att spela en väsentlig roll när den nya regeringen byggs.

Finland har alltid haft koalitionsregeringar. Under det förra riksdagsmandatet hade regeringen hela sex partier – tre från den högra sdian och tre från den vänstra. I dag får vi veta hur den centerledda koalitionsregeringen kommer att se ut.

I Sverige vänjer man sig vid koalitioner och allianser. I både Danmark och Norge har man koalitionsregeringar. Även Grekland har en koalitionsregering som kombinerar vänstern och högern, till och med i helt olika ändar av det politiska spektrumet.

Tyskland, liksom Europaparlamentet, styrs av en ”storkoalition” mellan högern och vänstern. Inom den europeiska kommissionen finns det kommissionärer från konservativa, socialdemokratiska och liberala partier.

Den liberala demokratin i Europa är inte längre ideologiskt tudelad mellan en traditionell höger- eller vänsterfalang. Visst finns det länder, som till exempel Frankrike, Italien och Spanien, där den ena dominerar över den andra. Men den allmänna trenden tycks vara mer diffus.

Väljare rör sig lättare från ett parti till ett annat. Politiken blir personifierad och ofta röstar man baserat på en eller två frågor som står väljaren nära. Det kan vara fråga om könsneutrala äktenskap, kärnkraft eller invandringspolitik.

De traditionella högerpartierna har blivit mer moderata och rört sig mot den politiska mitten. Traditionella socialdemokratiska partier har accepterat marknadsekonomin.

Uppdelningen är inte längre klar mellan högern och vänstern eller konservativa och liberala. I många fall är det snarare fråga om globalister och lokalister. Globalisterna tror på frihandel, öppna marknader, internationellt samarbete och invandring. Lokalister tror tvärtom.

I många europeiska länder finns det partier som allmänt kan definieras som populister. Visst kommer många från den traditionella högern, men lika många har vänstertendenser. Extremister har ofta liknande åsikter, oberoende av ideologisk synvinkel.

I den internationella medianen drar man för lätt paralleller mellan partier och nationella partier. Det är dock svårt att se vad till exempel brittiska Ukip skulle ha gemensamt med spanska Podemos eller franska Front Nationale. Ja, förutom att partierna är rätt så lokalistiska.

Demokratin i Europa utvecklas hela tiden. Valen är inte längre lokala. Alla val inom EU påverkar alla EU-länder på ett eller annat sätt. I Finland har man aldrig tidigare följt valet i Grekland med lika stort intresse. Det samma gäller valet i Storbritannien.

Det finns dock en konstant. Vad som än händer i valen i Sverige eller Finland kommer vi alltid att stå nära varandra. Sveriges sak är vår, och vice versa. Förutom i hockey-VM förstås.

Twitter

Facebook