Dagens Industri 10.5.2012
Igår firade vi Europadagen. Det var 62 år sedan Frankrikes utrikesminister Robert Schuman lanserade idén om ett enat Europa. Sedan dess har Europeiska gemenskapen gett dess medlemmar fred, säkerhet, stabilitet och välfärd. Men detta tycks inte räcka.
Men många har svårt att bli upphetsade över Europadagen. Det där EU är ju ganska jobbigt, eller hur? 27 medlemsländer som inte alltid tänker likadant.
Jag tycker dock att EU är värd en fest och inte bara under Eurovision Song Contest eller Champions League-finalen. Sverige och Finland har varit EU-medlemmar i drygt 17 år. Inte har det alltid varit en dans på rosor, men det finns få som kan neka till att medlemskapet har varit nyttigt.
Den fria rörligheten av människor, kapital, service och varor gynnar oss alla. Det är lättare att resa eller jobba i ett annat EU-land. Vi behöver inte betala mer när vi shoppar på nätet, använder kreditkort eller flyttar pengar till ett annat EU-land. Det är billigare att använda mobiltelefonen inom EU. Samtidigt är det självklart att allt inte är perfekt. Medlemsländer hittar på gränshinder. Det finns länder som inte följer gemensamma regler, och vi andra får lida av det. Eurons kris påverkar oss alla. Institutionerna är byråkratiska.
Vi för ofta en existentiell debatt om EU. Borde unionen bli en federation av stater eller ett statsförbund? Jag tror att EU alltid kommer att vara mer av en internationell organisation än en stat.
I början var EU ett politiskt projekt som använde ekonomiska instrument. Just nu känns det som om EU skulle vara en ekonomisk krishanteringsorganisation som söker politiska instrument.
Logiken är att integration inom ett område leder till fördjupat samarbete inom ett annat. Det är till exempel svårt att ha en monetär union utan ekonomiskt samarbete.
Det talades länge om att EU borde komma närmare medborgaren. Jag har aldrig trott på detta. Vem skulle vilja vara nära EU? Jacques Delors konstaterade tidigt att ingen kan bli förälskad i en inre marknad. Han hade rätt.
I och för sig är EU nu kanske närmare medborgaren än någonsin, men tyvärr av en rätt dubiös orsak. Skuldkrisen och debatten om diverse så kallade bailouts har gjort EU till ett populärt samtalsämne på krogar i Europa.
Alla organisationer och stater behöver myter, en historia. Myterna är ofta baserade på historier om kamper och krig mot fiender. EU:s historia är baserad på fred, tanken om att omöjliggöra krig i Europa. Storyn är viktig, fundamental, men det räcker inte i dagens läge.
Vi tar EU för givet. Vi tror att det är en app som kan laddas ned på en dator eller telefon. Så är det inte. Därför måste EU bevisa sina många fördelar dagligen. EU behöver en ny story.
