Det tog inte länge. Brexitförhandlingarna har inte ens kommit igång ordentligt.
Förolämpningarna flyger redan över den Engelskakanalen, från Bryssel till London och tillbaka. Paris och Berlin kör tufft språk om den kommande skiljsmässan.
Premiärminster Theresa May berättar att hon kan vara en ”bloody difficult woman”, lite som Margaret Thatcher. Hon satte ju handväskan på bordet och krävde pengarna tillbaka.
Enligt Theresa May är det bättre att bli utan en ”deal” än att nå ett dåligt resultat.
Kommissionsordförande Jean-Calude Juncker påstås efter en middag i Downing Street ha sagt att britterna inte har en aning om hur svåra brexitförhandlingarna kommer att bli.
För att lägga sten på bördan konstaterade han sedan att engelskan kommer att tappa betydelse i EU-sammanhang.
Sensationsblaskorna i Storbritannien bygger upp förhandlingarna till ett nytt världskrig. Överdrifter och lögner, alternativa fakta.
Det verkar som om folkomröstningsdebatten har överförts till brexitförhandlingarna. Det är i och för sig logiskt. Den största delen av den gula pressen har alltid varit emot britternas medlemskap i EU.
Retoriken i EU-förhandlingar kan vara tuff, men det är oroväckande att språkbruket redan är på gränsen till det odiplomatiska. Visserligen har Storbritannien val om en månad, och därför vill statsminister May visa var skåpet står, men det är onödigt att sätta eld på lågorna.
Basen till att ett land lämnar EU hittas i EU-fördragets artikel 50. Den är skriven på ett sätt att ingen någonsin skulle vilja använda den. Det behövs egentligen bara två beslut: ett datum och en prislapp. Resten är altruism från EU och dess medlemsländer.
Mot denna bakgrund är det egentligen ganska ofattbart att premiärminister Theresa May talar om att ingen ”deal” är ett alternativ. Nej, det är det inte. Utan övergångsavtal och ett nytt handelsavtal skulle kostnaderna av brexit bli enorma.
Lika ofattbart är det att vi från EU:s sida skulle vilja straffa britterna. Visst är det viktigt att ett land utanför unionen inte har samma fördelar som ett medlemsland, men lika viktigt är det att vi fortsättningsvis har ett bra förhållande med Storbritannien.
Ibland känns det som om brexitförhandlingarn äger rum i en stor sandlåda. Lekkamraterna slåss. Visst är det mycket teater i det hela, men kanske det vore dags att ta ett djupt andetag och bete sig som fullvuxna.
I slutändan medför brexit ett stort minus för både Storbritannien och EU. Frågan är bara hur stort minustecknet blir.
Vid detta skede av förhandlingarna skulle det vara nyttigt att varva ned förväntingarna och retoriken. I slutändan blir det ändå en deal. Om hur dålig dealen blir, och detta gäller på båda sidorna av kanalen.
