Nästa vecka träffas Storbritanniens Toryparti i Birmingham. Det är dags för statsminister Therese Mays första partikongress som ordförande. Ett samtalsämne kommer att dominera diskussionen, nämligen Brexit.
I morgon är det 100 dagar sedan omröstningen hölls. Hittills har Theresa May uppreppat frasen ”Brexit means Brexit”, alltså att Brexit betyder Brexit. Det låter förvisso logiskt, men problemet är att ingen egentligen förstår vad det innebär.
Förra veckan var jag i London för att förstå vad Brexit egentligen betyder. Det tog inte lång tid att inse att ingen vet. Även Storbritanniens ofta så briljanta tjänstemän verkade borttappade och frustrerade.
Samtidigt är britterna pragmatiska. Man söker efter lösningar. Kampen drivs mellan en hård och en mjuk Brexit. Tuffingarna vill att förhållandet till kontinenten bryts totalt.
Själv hör jag till mjukisarna. För oss Nordbor är det viktigt att det framtida förhållandet mellan EU och Storbritannien förblir intimit. Därför är det viktigt att ha tålamod med både process och substans.
Själva processen borde framskrida i tre faser. Den första fasen började med folkomröstningen och avslutas när de så kallade artikel-50 förhandlingarna startar under nästa är.
Då börjar den andra fasen där all energi går till politiska och juridiska förhandligar på hur Storbritannien lämnar EU. Enligt fördraget får det ta två är. Jag tror dock att det kommer att ta betydligt längre. Det blir inte lätt att behandla över 40 år av medlemskap och knappt 200 000 sidor av EU-lagstiftning.
Den tredje fasen är viktig. Där förhandlar man ett nyt förhållande mellan EU och Storbritannien. Själv tycker jag att den borde baseras på fem pelare, varav de tre första borde fungera, men de två sista blir politiskt svåra:
- Inre säkerhet: utan Storbritannien kan man inte bekämpa terrorism.
- Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Ett nära samarbete gynnar båda sidorna.
- Finansmarknaden. Utan en fungerande lösning kommer vi att se internationella finansinstitutioner söka sig mot New York och Hong Kong, inte Paris eller Frankfurt.
- De fyra friheterna. Britterna behöver inte vara en del av den inre marknaden, men den fria rörligheten av kapital, service, varor och arbetare bör garanteras på ett eller annat sätt.
- Tullunionen. Lättare sagt en gjort. Om Storbritannien förblir en del av tullunionen så kan landet inte underteckna frihandelsavtal med tredje parter.
De kommande månaderna kommer vi att få höra aggressiva uttalanden från politiker på båda sidorna av kanalen. Det gynnar ingen. Desto mera vi kör på, desto mera frustrerade blir även de pro-Europeiska britterna. Det är dock dags att berätta vad Brexit betyder.
I partikongressen måste Theresa May börja ge svar på frågan. I politikens ologiska värld talar man om en ”honeymoon” för nya statsministrar. Den börjar vara över för May. Om hon inte lyckas ge en vägkarta för Brexit nästa vecka så kommer resten av hösten mera av en ”nightmare”.