Midsommaren 2016. Jag vaknar klockan 3.07. Kollar telefonen. Det kan inte vara sant! Det blir Brexit. Det skulle ju inte vara möjligt.

Den 9 november 2016 klockan 4.55 vaknar jag till en känsla av déja vu. Donald Trump blir USA:s president. Kan de vara sant?

Jo det är det. Världen får lov att leva med både brexit och Donald Trump. Demokratin har talat.

Det finns många av oss i Norden som skulle ha velat se ett annat resultat i både Storbritannien och USA, men vi hade ingen röst.

Själv hör jag till den generationen som har vuxit upp i en värld efter kalla kriget. Först som akademiker, sedan som tjänsteman och numera som politiker. Visst har det varit liberalismens tidevarv.

På 1990-talet levde vi i hopp om att demokrati, marknadsekonomi och globalism skulle bli världsnormen. Det såg bra ut. Våra värderingar – frihet, frihandel, integration, mänskliga rättigher, jämställdhet – hade vänner på alla kontinenterna.

Sedan kom 2000-talet med terrordåden i New York 2001 och finanssen 2008. På 2010-talet vacklade världsekonomin, Arabiska våren blev kort och Europa drabbades av asylkrisen. Populistiska och nationalistiska rörelser blev allt populärare. Autoritära regimer försvann inte.

År 2016 konkretiserar den osäkerheten vi sätt under de senaste 15 åren. Det blir året då den liberala demokratin vänder ryggen mot globaliseringen i både Storbritannien och USA.

Optimisten i mig säger att vi kommer att klara av bexit och Trump. Vi måste förstå att osäkerhet och förändring är en del av demokrati. Vi vet inte hur Storbritannien drar sig loss från EU eller hur Trump förhåller sig till Nato eller frihandel.

Samtidigt kommer situationen i Europa att förändras. År 2017 blir det val i Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Brexit och Trump kommer att påverka slutresultaten. Hur? Det vet vi inte ännu.

Lätt blir det inte för oss som tror på integration, frihandel och globalism. Den lönar sig att vakna till en ny realitet. I demokrati är allt möjligt. Detta bör respekteras.

Den 9 november 1989 vaknade jag i USA till att Berlinmuren rasade. Frihetens tidevarv hade börjat. År 2016 har vi vaknat till en ny realitet. Jag hoppas att murarna inte kommer tillbaka.

1 kommentti
  1. Vilho Partanen
    14.11.2016 10.41

    Man bör vara optimisten i alla möjliga fall, men populismen i stället för vetandet tycks sprida nuförtiden.

    Om det ska hända till ex. att Le Pen blir Frankrikets nya president, hur utvecklas unionen tillsvidare….

    Reply

Leave a reply to Vilho Partanen Peruuta vastaus

required