Monthly Archives: toukokuu 2021

Jag har förvandlats till en cyborg (Dagens Industri 24.5.2021)

Hej, jag heter Alex och jag har ett problem. Jag har blivit en cyborg, det vill säga en organism som består såväl av biologisk vävnad som syntetiska delar.

Nej, jag har inte ännu manipulerat min genstruktur med hjälp av CRISPR bioteknologi, men jag är totalt beroende av min mobiltelefon.

Det första jag gör på morgonen när jag vaknar? Kramar min fru? Fel. Jag sträcker ut handen för att nå min telefon.

Det verkar som om min sömn har varit hyfsad, lite under åtta timmar. Telefonen berättar för mig att det kommer att bli en energisk dag.

Bestämmer mig för att ta ett litet träningspass och lyssnar samtidigt på en ljudbok om hur beroende vi är av teknologi. Efter passet laddar jag ned träningsinformationen. En algoritm berättar för mig att min 53-åriga kropp är i som en 25-årings. Jag vill ju förstås tro på illusionen.

Nöjd med mig själv äter jag frukost. Hälsosamt förstås. Det här måste jag ju lägga upp på Instagram. Klick! Titta nu alla så duktiga jag och min telefon är.

Surfar på andra sociala medier, Twitter och Facebook, speciellt. Oops, jag får ett meddelande om att min skärmtid på telefonen har gått ned med 9 procent från föregående vecka. Bara sju timmar och trettioåtta minuter i snitt per dag. Kanon!

Jag stannar naturligtvis inte och tänker på vad jag eventuellt kunde göra för att dra lite ned på tiden som jag ägnar åt min telefon. Den är ju en del av mig. Jag är ju effektiv.

Efter att jag kollat de senaste nyheterna från Dagens Industri, på skärmen naturligtvis, hoppar jag på bussen. Inte för att jag skulle veta vart jag är på väg, det behövs inte, telefonen berättar. Det står ju i kalendern och telefonen berättar vilken buss jag ska ta.

I bussen förbereder jag mitt första möte genom att fråga Siri om de senaste nyheterna om covid-19. Intressant information. Jag lyfter blicken från telefonen. Tittar mig omkring. Alla andra tittar på sina telefoner, utom chauffören, hoppas jag.

Jag hittar rätt. Första mötet börjar. Det är ju förstås på Zoom. Jag märker att mina kolleger inte egentligen lyssnar på diskussionen. Du gissar rätt, alla tittar på sina telefoner.

Dagen fortsätter. Jag beställer min mat på nätet. Kommer hem på kvällen. Trött efter mitt jobb som information manager, där jag sätter siffror och bokstäver i ordning på en skärm och försöker förklara för resten av världen vad det betyder.

Men inga problem, jag kan ju slappna av med att surfa lite på min telefon. Dopaminet fungerar.

Allt detta skulle ju vara rätt så roligt om det inte vore sant. Jag medger att jag har blivit en cyborg, totalt beroende av min telefon.

Tacksam för all hjälp och psykoterapi. Det är bara att skicka ett mejl på alexander@stubb.eu. Jag lovar att jag läser meddelandet genast. Ping! Eller har du kanske samma problem?

Vad tänker en statsminister på nu? (Dagens Industri 3.5.2021)

I slutet av januari 2020 var jag som så ofta tidigare i Davos för att snoka reda på världens megatrender. Det var meningen att jag skulle ha ett möte med WHO:s generalsekreterare Tedros Adhanom Ghebreyesus.

Mötet ställdes in kvällen innan. Generalsekreteraren måste tillbaka till huvudkontoret i Genève för att ta itu med ett virusavbrott i Wuhan, Kina. Jag tänkte inte mer på saken, utan hoppade in på ett seminarium som analyserade världsekonomin 2020. Det såg ljust ut.

Några veckor senare hade ljuset försvunnit.

Covid-19 blev en global pandemi. Största delen av världen gick i lockdown. Världsekonomin stannade till, det blev ett totalstop. Hela världen drabbades.

Vi är ganska bra på att anpassa oss till nya situationer. Det beror på att vi glömmer rätt så snabbt det forna. Själv tänker jag sällan på hur det var tidigare – mer på hur det är nu eller hur det kommer att vara framöver.

Coronapandemin är inte över och när den är det så kommer världen inte att vara sig lik. Dess följder kommer att vara med oss i flera år. Pandemin är som viruset, den muterar. Vi vet inte exakt åt vilket håll.

Vi har lärt oss att jobba på nya sätt, använda modern teknologi, arbeta flexibelt och undvika onödiga arbetsresor. Stater har tänkt om kring försörjningsberedskap, värdekedjor, hälsovård och kriskapacitet. Företag anpassar sig till den nya situationen – det blir en blandning av konkurser, innovation och ny business.

Runt om i världen har regeringar gjort sitt bästa för att klara av pandemin. I demokratier tittar statsministrar och presidenter sig själva i spegeln och funderar på vad som gjorts rätt eller fel. I slutspelet är det egentligen tre kriterier som gäller: dödsoffer, vaccin och ekonomi.

Det första kriteriet är brutalt och handlar om död. Varje ledare kommer att dömas på basen av dödsoffer. Jämförelserna är inte exakta, men dock lätta att göra. Stora länder har naturligtvis ett större antal offer, men per capita berättar antalet sanningen.

Det andra kriteriet är vaccindistributionen. Hur snabbt lyckas man vaccinera 70 procent av befolkningen, som borde räcka för gruppimmunitet? Här kommer skillnaden mellan de snabbaste och långsammaste länderna i västvärlden inte att vara mer än 4–6 veckor.

Det tredje kriteriet är ekonomin, hur snabbt man får i gång den igen. Samtidigt tittar man på hur stor skuldbördan har blivit efter krisen. I detta fall vet vi inte vad som kommer att hända.

Det som gör situationen så intressant är att hela världen har drabbats av pandemin samtidigt. Detta betyder att alla tre kriterier kan jämföras med andra. Bara en sak är säker: Att en statsminister eller president kommer att fokusera debatten på det kriterium han eller hon har själv lyckas med bäst.