Förra veckan höll jag ett anförande på Sveriges ambassad i Helsingfors. Jag frågade den internationella skaran av sakkunniga om någon av dem hade förutspått Brexit och Donald Trump i julrapporterna förra året. Inte en hand steg. Diplomater är ärliga.
Visst blev 2016 ett speciellt år.
På våren träffades USA:s Barack Obama, Tysklands Angela Merkel, Storbritanniens David Cameron, Frankrikes François Hollande och Italiens Matteo Renzi i G7-mötet. Nästa maj är det bara den tyska förbundskanslern som sitter kvar.
Populisternas frammarsch fortsatte. Donald Trump valdes till USA:s president. Nigel Farage lyckades med Brexit. Frankrikes Marine Le Pen och Hollands Geert Wilders blev alltmer populärare. Samtidigt fortsatte Filipinernas Rodrigo Duterte med auktoritära tag.
Den traditionella vänstern försvagades ytterligare. Dess hjälte, Fidel Castro, dog. Hollande berättade att han inte ställer upp i presidentvalet. Bernie Sanders blev inte demokraternas presidentkandidat. Storbritanniens Jeremy Corbyn hade svårt att bli en trovärdig oppositionsledare.
De internationella institutionerna – FN, WTO, EU, Nato, IMF och Världsbanken – tappade mark. Nationalismens och protektionismens vindar blåste över alla kontinenterna. Trump slopade frihandelsavtalet TTP. Kina blev globalismens synligaste förespråkare.
Kriget i Syrien blev allt värre. Rysslands roll i konflikten allt centralare. President Recep Erdogans tag i Turkiet allt tuffare. Terrordåden fortsatte.
Mot denna rätt så misära bakgrund skulle det vara lätt att börja planera den liberala världens och globalismens begravning. Det skulle dock vara helt för tidigt. Globalismens pendel svajar alltid mellan internationalism och nationalism.
Vi lever i en bättre värld än någonsin tidigare.
Visst finns det fortfarande hunger, epidemier och krig, men inte nära heller i det mån vi sett under historiens lopp. Visst finns det fattigdom, men samtidigt lyfts miljontals människor årligen över fattigdomsgränsen. Visst finns det fortfarande auktoritära regimer, men samtidigt finns det fler demokratier än någonsin tidigare.
När jag föreläser på Sveriges ambassad nästa år tänker jag ställa en fråga till de sakkunniga diplomaterna om president Donald Trumps första år, de pågående brexit-förhandlingarna och Tysklands val under hösten 2017. Jag förväntar mig ärliga svar.
Samtidigt vill jag önska Di:s läsare en god jul och ett gott, dock en aningen lugnare, nytt år.