Ursula von der Leyens kommission gjorde ett bra jobb under sitt första år. EU höll ihop under brexitförhandlingarna. Koordinationen av begränsande coronaåtgärder var inte perfekt, men hyfsad.
Återhämtningsplanen på 750 miljarder euro och den framtida EU-finansieringen sköttes snabbare än någonsin tidigare. Samtidigt lyckades kommissionen förhandla fram mängder av vaccindoser som vi från mindre länder bara kunde drömma om.
Men förra veckan gjorde EU-kommissionen sitt första stora misstag. Allt började med en oprofessionell offentlig debatt med Astra Zeneca. Kommissionen reagerade starkt efter att företaget meddelat att det inte kommer att leverera det antal doser som diskuterats.
Vanligtvis når man bättre resultat utan öppna konflikter. Visserligen var Astra Zenecas kommunikationsstrategi inte heller någon uppvisning av professionalism, utan ett strålande exempel på inkompetent arrogans. Men oavsett det, kommissionen borde ha hållit huvudet kallt och konstaterat att man söker en lösning tillsammans.
Till saken hörde naturligtvis att den gamla goda brexitdebatten spökade
i bakgrunden. Det blev snabbt en principiell fråga om vilken part som har rätt till doserna, Storbritannien eller EU.
Saken blev inte lättare av att vaccinen produceras i fyra olika fabriker på båda sidorna av kanalen.
Kardinalfelet kom på torsdags-kvällen då kommissionen meddelade att den skulle införa exportrestriktioner för att säkra tillgången till vaccin i Europa. Med andra ord skulle vaccintillverkarna nekas exportlicens om de vill sälja vacciner som lovats Europa till länder utanför EU.
Reaktionerna var snabba och kraftiga, inte minst från Storbritannien och Irland, där en svår kompromiss om Nordirlands gräns hade trätt i kraft för bara en månad sedan. Efter frenetisk telefondiplomati drog kommissionen bort sitt förslag inom 24 timmar, men skadan var redan skedd.
Jag har svårt att förstå hur det kan vara möjligt att kommissionen lägger ut ett förslag som är emot allt den borde stå för, inte minst fri rörlighet och solidaritet. Vi är mitt i en pandemi som inte känner till gränser. Den löses endast med gränsöverskridande samarbete.
Kommissionens reaktion var primitiv. Det var rena rama vaccinnations-nationalismen, just det vi borde undvika.
Visst är kommissionens uppgift nästan omöjlig. Om den lyckas, så tar medlemsländerna åt sig äran. Om den misslyckas, är det Bryssels fel. Men efter denna händelse blir det svårt för kommissionen att komma igen. Det enda sättet är att nu lyckas med distributionen av vaccin till medlemsländerna.
Lätt lär det inte bli. Men inte omöjligt heller. Pandemin är redan tillräckligt svår utan tabbar.
Nu gäller det att fixa misstaget, och det snabbt.
