I januari 2016 svors Donald Trump in som USA:s 45:e president. I sitt invigningstal lovade Trump få ett slut på ”the American carnage” – det amerikanska blodbadet.

Den 43:e presidenten, George W. Bush vände sig till demokratkandidaten Hillary Clinton efter talet och konstaterade att ”that was some weird shit” – det var lite konstigt, för att ge en diplomatisk översättning.

Fyra år senare lämnar Donald Trump Vita huset efter ett blodbad och eventuellt det konstigaste presidentskapet i USA:s historia.

Jag kommer ihåg hur mina republikanvänner berättade att grundlagen och moderaterna i administrationen skulle se till att Trump hålls under kontroll. Så blev det tyvärr inte. Allt som kunde ha gått fel, har gått fel.

Världen blev snabbt van med Trumps dagliga twittrande, lögner och inkonsekvenser. Man förstod att Trump inte är en strateg, som tänker på framtiden, utan en kortsiktig taktiker, vars dagliga humör påverkar besluten.

Efter Joe Bidens valseger hördes en global suck av lättnad, men det var inte över. Donald Trump ville avsluta sin mandatperiod med ett demokratiskt blodbad, och han lyckades. Scenerna från attacken på Capitol Hill kommer att förbli en symbol av demokratins utmaningar år 2020.

År 2018 skrev Harvard-professorerna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt en bok om hur demokratier dör – ”How Democracies Die”. Analysen var fokuserad på länder som till exempel Ryssland och Venezuela, men den varnade också för den amerikanska demokratins framtid under president Donald Trump.

Jag tyckte om boken, men kommer ihåg att prognoserna om demokratins död i världens äldsta representativa demokrati kändes lite överdrivna. Men så var det inte. I processen har Trump lyckas splittra republikanerna och ge demokraterna en majoritet i kongressen.

Det som hände i USA kan hända i Europa. När man inte följer rättstatens principer, ifrågasätter demokratiska val och sprider lögner, leder det ofta till auktoritära regimer. Då blir det inte bara konstigt, utan ofta blodbad. Det såg vi Europa 1939-45.